Kors i taket. Det verkar bli trängselskatter.
Dagens första konversation;
Jehova-kvinna: “Vill du ta med en tidskrift hem att läsa?” (Väldigt monoton och tillgjort vänlig röst).
Jag: “Nej, tack”.
Tänk att man ser på människor när de har en baktanke. Hon stod där och väntade in mig och Sebbe och kvittrade något till hunden min. När jag kom närmare högg hon.
Det värsta är när de kommer hem till en. Som den där Jehova-mannen som när jag öppnade dörren började mala på finska på grund av efternamnet på dörren. Är inte det äckligt? Sitta och söka upp en så där.
“Jag förstår dig inte”, sa jag och stängde dörren.
Låt mig vara.
Hoppa till innehåll
personligt, pop och politik