Sitter i ett akvarium och filosoferar

Jo, jag undrar lite hur det kan komma sig att jag – i ett land med diverse RIT- och ROT- och RUT- och RÖT-avdrag – fortfarande, två månader senare, sitter och väntar på att någon ska komma och fixa lampjäveln.
Ett par gossar var här för en vecka sedan; de tog sig en titt, mumlade något och därefter drog de.
Just nu sitter jag i ett rum med gynekologbelysning; jag har av naturliga anledningar aldrig besökt en gynekolog, men brudarna säger att det är sån här belysning de har på sådana ställen. (Däremot har jag varit hos en fruktansvärt otrevlig urolog – en sån som helt tydligt inte hade valt yrket på grund av att han skulle vara intresserad utav att hjälpa människor, utan främst på grund av statusen.)
Nu kom jag av mig lite.
Belysningen ger mig huvudvärk, så jag drar upp persiennerna och släpper in höstljuset (som snart försvinner för i år) och nu sitter jag här, mitt i centrala huvudstaden, som i ett akvarium. När jag tittar ut så har jag ögonkontakt med medborgarna som passerar på gatan och jag finner detta mycket störande och stressande.
Jag gör det bästa av situationen: drar in magen, rätar ut ryggraden, kastar lite med monchichihåret och plutar lite med lipsen, samtidigt som jag försöker se viktig ut – som om mitt arbete faktiskt har betydelse i samhället.
Maud – skicka hit Rutan, är du bussig!