Orm

I dag såg jag en orm för första gången på tjugo år.
Jag och Sebbe promenerade längs vårt kära elljusspår och där, bara några centimeter från oss, låg ormen som jag först trodde var en pinne.
Nä, nu kom jag på att för exakt tio år sedan träffade jag en orm senast. Jag dejtade någon som hade en enorm boa som husdjur och jag vaknade en morgon av att Kärstin (med ä) låg bredvid mig i sängen. Jag skrek konstigt nog inte. Jag var rätt cool på den tiden.