Tänkte på en sak ikväll; hur tacksam jag är över mina vänner. Vissa träffar jag jätteofta, andra väldans sällan. Jag har (byter ut samtliga namn) Jompa – som är världens bäste heterokille – en sådan man önskar att ens syster ska gifta sig med – Gittan, som är en gammal knarkarrockare som är världens bästa kvinna, Brittis som är gift med Karl-Gunnar (de var ihop i typ 11 år och gifte sig häromåret under en finsk-indisk ceremoni som fick mig att böla i dagar och de är båda runt 30), Prashittra, som är ihop – och på väg att bygga hus – med Frederico, Krystyna som är fin, Vanessa som har världens största bröst och skratt, Deodora, som bara är sitt vanliga roliga jag, Nicke som sedan fem år tillbaka är ihop och bor med Micke – båda underbara . Man tar så mycket för givet men jag tar inte mina vänner för givna – när jag växte upp hade jag noll kamrater. Love to you all.