Detta inlägg ”skrev” jag i mitt huvud klockan 03:00 i morse.
Jag kan inte sova.
Varför kan jag inte sova?
Jag är i och för sig inte ens trött.
Varför är jag inte trött efter denna hektiska dag?
Oftast när jag inte kan sova så bekymrar jag mig.
Tänker och ältar.
Men nu är det ju ingenting.
Jag brukar säga att alltid är det nåt.
Men just nu så är det ju ingenting.
Dagen var bra.
Veckan har varit jättebra, efter en traumatisk start.
Jobben har gått bra.
Hemmet är städat och fint i ett bra område som jag trivs med.
Förrådsutrymmet är städat!
Maken sover till höger om mig.
Båda hundarna till vänster om mig.
Mot min kropp.
Jag känner deras andetag.
Vartenda andetag.
Jag ser fram emot de kommande dagarna.
Och ändå kan jag inte sova.