Kaffesnack

Morgonens kaffedrama (kommande inlägg) fick mig att börja fundera på det här med kaffemaskiner. Här har vi ingen, men på mitt förra jobb hade vi en ful, gammal maskin som bjöd på inte så god cappuccino. Ja, faktum är att jag och många med mig fick lite ont i magen av den drycken…
Detta var länge sedan och nu är det nya tider. Det är tal om en ny kaffemaskin och jag har tittat runt lite på nätet; på Cafebar (mycket informativ site med bland annat ”kaffekunskap” – bara en sån sak!) fann jag mängder med olika maskiner – och låt mig säga att de ser inte alls ut som förr. Faktum är att de är ganska läskande… Framförallt espressomaskinerna gör mig redigt kaffesugen.
Vi har heller ingen varumaskin på jobbet – däremot har vi en sån där patetisk godislåda. Ha ha ha. ”10 kronor biten”… Jag hatar den och allt den står för; det känns helt enkelt fel att av sin arbetsgivare bli mer eller mindre uppmanad att stoppa i sig en massa skräp. Kanske borde jag börja lobba för en elegant varuautomat som innehåller lite nyttigare produkter.
När vi ändå är inne på ämnet kaffe (vilket ju händer ganska ofta) så vill jag passa på att berätta att jag är känd för mitt goda kaffe. Redan som barn var det jag som fick brygga’t då ”det alltid blev så bra”. Hemligheten bakom mina kaffeframgångar stavas (naturligtvis) ”styrka”. Kaffe ska smaka kaffe. Det ska vara starkt. Så är det bara.