Eftersom jag har Ofra-helg så har jag spelat henne mer eller mindre non stop i tre dygn och nyss när jag och Sebbe var ute på en halvlång kvällspromenad så gick jag runt och sjöng på låten iTunes slumpade fram just innan vi gick hemifrån: en gammal judisk folksång tror jag bestämt att det är.
Vi gick på en trång liten gångväg som vi gjort så många gånger förr, men plötsligt, mitt i mitt ivriga sjungande, så tittade jag upp på huset framför mig (som jag gjort så många gånger förr) och då såg jag att i vardagsrumsfönstret på tredje våningen stod en enorm menorah (alltså en judisk ljusstake). Det kändes magiskt, måste jag säga.
Nästan samma sak hände förra veckan då jag gick för att träffa min isravän; jag promenerade förbi en loppis som jag passerar varje dag jag går till eller från jobbet. Nu stod där plötsligt en liten och en en stor menorah längst fram i skyltfönstret.
Jag ser dessa tecken överallt och titt som tätt och jag tolkar det hela så här: framtiden är vacker som ett hav av blomster.
Jättemenorahn vid Knesset.
4 reaktioner till “Sånt som händer mig men förmodligen inte dig”
Kommentarer är stängda.
Du verkar ha haft en ljuvlig musikhelg!
Verkligen! Och nu är det söndag… 🙁