Sebbe ligger invirad i ett täcke och fryser efter att vi badat (badkar). Han är så duktig så. Försöker klippa hans klor men det gillar han inte.
Läste på en privat hemsida; “Oj, oj, tiden den går så fort. Tänk om man kunde vrida tillbaka till då man var 16-19 år. Snart har man gråa hår ju”.
Han var 21 år. Tjugoett!
Eller som en 18-åring som mejlade mig. Han ville inte ha några fler ex och han tyckte sig vara färdig med att få sitt hjärta krossat. “Lille vän”, sa jag myndigt, “ditt hjärta kommer krossas otaliga gånger till. Men bli inte bitter utan lär dig av dina misstag”.
Lät jag bitter?
Nej, men jag önskar att någon hade sagt några visa ord till mig när jag var yngre. Då hade jag kanske haft ett bättre skydd mot alla ondskefulla pilar som skjutits från oväntade håll. Men man lär sig ju med tiden. Och det blir faktiskt bara bättre.
Sebbe har fått sin tredje och sista avmaskningstablett + vitamintablett.
Igår kväll – sent – när jag var ute med Sebbe tittade jag upp mot himlen och kände mig konstigt lycklig. Lite som en del av evigheten. Som ett med naturen. Mycket märklig känsla, men behaglig.
Hoppa till innehåll
personligt, pop och politik