Hmmm… jag är på vemodigt humör. Kanske för att jag blev väckt av telefonen och inte fick drömma klart. En dröm behöver ett slut. Framförallt om det är en otrevlig dröm, annars hänger man kvar i den tills den får ett The End.
Jag kan liksom inte försätta mig i en situation som kan vara smärtsam just nu. Jag måste fega. Kan inte vara sårbar. Det vore för farligt. Måste tillfälligt sätta lås på mitt hjärta. Det är väl ok, bara man inte blir bitter.
Ja ja, nu svamlar jag bara. Har inte fått mitt morgonkaffe ännu.
Hoppa till innehåll
personligt, pop och politik