Jag läste någonstans om nån karl som slutade försöka vara kung över sitt liv och istället frågade Livet “vad vill du ha mig till?”
Då föll allt på plats.
Så nu frågar jag Livet: VAD SKA JAG GÖRA? VAD VILL DU HA MIG TILL?
Känner mig värdo just nu.
Lagom bra på det mesta men helt överflödig och icke det minsta betydelsefull.
SÅ VAD HAR DU FÖR PLAN FÖR MIG?
Vänligen säg det rakt och mycket TYDLIGT! Jag orkar inte med subtila spel.
Och så undrar jag lite: när vet man att man ska ge upp något? Jag vet inte jag. Det här med att försöka få till ett så kallat kärleksliv kan jag ju ta och lägga ner här och nu. Det går bara inte. Inte i den här staden det här landet i alla fall. Alla är tokskraja för allt som känns. De är enbart på jakt efter bekräftelse. Alltid är gräset grönare och allt det där. Blä! I give up. Jag tänker inte lyfta ett finger på den fronten. Finns det ens några välmående monogama kärleksrelationer i den här staden? Alla bara gnäller och gnäller och är så uppenbart tillsammans med någon bara för att. Inga halvdana förhållanden för mig tack! Jag accepterar mitt öde och sitter hädanefter hemma med min hund. He’s no player, you see.
So long, suckers.
Update: Och när det plingar till i inkorgen och man tror att man blir uppvaktad är det mail som detta:
hi my dear ,am call ERNEST and also from GHANA .am looking for serious gay which we can live together with the rest of ourlife….or u can call me on my phone number is 00233245664548…….or u can add me in ernestdjan@yahoo.com so that we can chat more to know each other well.
FUCK YOU ERNEST FROM GHANA.