Okej, mannen från den lyckade dejten igår börjar gå mig på nerverna. Snacka om att vara PÅ. Mail + SMS kommer stup i kvarten och till slut frågar han; “Tycker du att jag är för på?” Jag svarar; “Jag vill ta det LUGNT och SANSAT.” Varpå han frågar; “Vad gör du på onsdag kl 17, du kanske vill komma hem till mig och lära känna mig bättre?”
BLÄ.
Då fylls åtminstone jag av en “låt mig vara-känsla”.
Jag har för övrigt haft kontakt med “Gyminstruktören” hela dagen. Mycket trevlig.
Och nyss hörde “Aktivisten” av sig. Han har varit bortrest över helgen men nu är han hemma igen. “Kram” skrev han. Tihihi.
Förresten är det så himla märkligt att karlarna alltid kommer i flock. Har knappt haft en endast liten date på ett helt år och nu står de i kö utanför min paradvåning. Typ.
Hoppa till innehåll
personligt, pop och politik