Ding dong, jag är hemma.
Känner att jag har en liten norsk accent (ho ho hoo).
På tåget kände jag återigen att jag har en väldigt stark kärlek för Norden; att jag känner mig väldigt nordisk. Trots mina gener och min uppväxt har jag aldrig känt mig svensk eller finländsk – jag har nog mestadels känt mig nordisk. Och naturligtvis på senare år israelisk (ho ho hoo).
Tycker att vi ska ha en nordisk union (som är starkare än den nordiska ”union” vi redan har).
Det talas ju om det här och där.
Jag har ett långt och superintressant inlägg att skriva om det här med nationalitet, men jag orkar inte just nu (jag borde sova då jag ska upp om fem timmar). Tar det en annan gång. *Smack*
Hoppa till innehåll
personligt, pop och politik