Idag har min fantastiska Y med sig sin webbkamera till jobbet så jag kan se honom hela dagen. Un-der-bart. Just i detta nu sitter han och skrattar då han kollar klippet i förra inlägget. Naturligtvis skickade jag med en engelsk översättning.
Han älsk-älsk-älskar ju Shirley och sken upp som en sol när jag gav honom en signerad Shirley-CD när han var här.
Han ser väldigt fin ut där han sitter och arbetar med sina viktiga siffror.
Åh, jag älskar min smarte, sexige pojkvän.
Tänk vad lite kärlek kan göra för välbefinnandet.
Etikett: kärlek
Underbara jävla hund
Skyddad: Underbara jävla karl
Vi är seriösa
Nu kommer ett sånt där öppenhjärtigt inlägg. Bittra och/eller cyniska bör kanske scrolla förbi…
Jag är lite ur fas.
Allt handlar om Y så klart. Det känns så… bra. Som handen i handsken.
Ni vet hur det är ibland när man träffar nån och det känns “okej” men inte “100″ (då nöjer sig många och sedan går det som det går – åt helvete, bittra som de blir).
Nu känns det 100. Så bra. Helt rätt. Det funkar på alla plan.
Tyvärr så är jag ju rätt skadad, efter alla lögnaktiga miffos jag mött, och vill gärna tro det värsta med jämna mellanrum. Jag är trots allt ganska svartsjuk av mig (oftast på ett hälsosamt sätt).
Men då är han framme och säger det jag mest av allt vill höra.
Exempel: Igår sa han att han borde lämna kvar datorn på jobbet eftersom han hade laddat ur batteriet och nu höll på att ladda upp det från grunden. Innan han hann fortsätta tänkte jag: Åh nej, han har nån vidrig knullträff ikväll.
Sedan fortsatte han: Men det finns inte en chans att jag lämnar den för jag kan inte tänka mig att inte se dig (via datorn) ikväll.
Jag skämdes lite inombords.
Eller när jag sa, när han frågade lite om vad mina kamrater sagt om situationen, att “mina vänner är överraskande stödjande”. Då svarade denne ljuvlige man: De ser väl att du mår bra och att vi båda är engagerade och kära (låter bättre på engelska: commited and in love).
Fatta.
Eller när han idag sa: Jag kan inte förstå att jag inte ens velat se åt nån annan på två månader… I mina tankar finns bara du, du, du. I natt vaknade jag mitt i en dröm där du figurerade och jag kunde nästan känna din fysiska närvaro. Lite konstigt. Det måste bero på att jag är Kimsjuk.
Så hur ska det gå då? Vem vet. Efter så många år som singel känns det hursomhelst trevligt att ha nån att längta efter. Ljuvligt också att ha nån som väntar på mig när jag kommer hem (om än via länk).
Ett kort, rakt inlägg
Fy fan vad jag saknar honom.
Dansken kommer snart över och vi ska se mello hos en väninna.
Och jag bara saknar och saknar och vad jag än gör, från morgon till kväll, så finns han där.
Han lämnade ett par skor i mitt badrum. “Jag kommer inte behöva dessa varma skor på ett bra tag och resväskan är överfull så jag lämnar dem här”. Varje gång jag går in i badrummet ser jag dem. De står där. Orörda. Den som senast rörde dem var han.
Detta foto knäpptes för exakt en vecka sedan. Jag var så lycklig även om jag visste vad som komma skulle. Jag är lycklig nu också. Men även väldigt nedstämd.