Jag började med att kasta av mig plagg efter plagg tills jag stod iklädd endast svarta, aningen för små, tajta boxers och matchande strumpor. Jag lade mig ner på britsen och placerade ansiktet på rätt plats. Massören lade en kuddaktig sak under mina anklar och en handduk över mina ben. Han drog varsamt ner mina svarta boxers en bit och började arbeta med sina nyinsmorda, rejäla nävar. Jag kved men mina läten överröstade inte Sarah Brightman-musiken i bakgrunden.
Övre delen av min tajta stuss fick sig en rejäl omgång – massören fann punkter jag knappt visste existerade. Jag njöt. Länge och väl höll han sig kvar i de nedre regionerna. Då och då lät han händerna glida längre upp längs min atletiska – men dessvärre inte nyrakade – ryggtavla men snart var de nere på skinkorna igen.
Efter en lång stund började massören koncentrera sig på att ge hela min rygg underbart härlig massage. Det skönaste var då hans grova fingrar borrade sig in i mina muskler och han med mjuka men mycket bestämda rörelser rörde sig fram och tillbaka. Upp och ner.
Jag har väldigt ofta ont i och kring skulderbladen och den senaste tiden har jag känt oerhörd smärta då jag böjt armarna bakåt. Massören noterade detta och arbetade vidare. Skönt var det. Två gånger höll jag på att somna.
Jag blev lite deprimerad också. Eller snarare fick jag en känsla av att jag frigjorde mig från saker och ting. Kanske var det kombinationen av den lugnande (men ganska sorgliga) musiken, beröringen och de rogivande dofterna som fick min hjärna att plocka fram idel smärtsamma upplevelser från de senaste två åren. Jag märkte senare, när massörens fingrar lekte över mitt ansikte, att det kändes som om jag gråtit.
Cirka 40 minuter efter påbörjad behandling bad han mig vända mig om men först tog han en pappersservett och torkade bort det klibbiga från framförallt nedre delen av min rygg.
“Kom lite högre upp, över hålet”, viskade han och jag gjorde som jag blev tillsagd. Massören tog ett stadigt grepp om min nacke och klämde och drog allt vad han orkade.
“Är jag hemsk?”, frågade han.
“Nej”, svarade jag. “Det är jätteskönt. Det känns att det gör nytta”.
“Ontskönt kanske man kan säga”, fnissade han och började dra i mitt huvud. Uppåt, uppåt – det var otroligt skönt. Hela min kropp blev längre och ståtligare.
Nacken fick vad den tålde och massören sa med sin bestämda basröst; “Gör det något om det kommer lite i håret”?
Jag flämtade till och svarade; “Absolut inte”.
Övre delen av mina armar stod näst på tur.
“Jag har ofta väldigt ont just där”, sa jag och han förstod att jag ville att han skulle ta i lite extra så det gjorde han.
Eftersom jag lätt får musarm föreslog massören att han skulle massera mina händer och underarmar också (vilket han aldrig gjort på mig tidigare) och jag tackade och tog emot och ÅH så skönt det var. Det gjorde väldigt ont men väldigt gott. För första gången skrek jag till och massören log och sa; “Den här högerarmen har arbetat mycket”.
“Ja”, flämtade jag till svar.
Efter att massören torkat av det klibbiga från min högra hand hjälpte han mig att resa mig upp. Sedan klädde jag på mig, bokade en ny tid (nästa vecka), tackade och gick därifrån.