Spansk disko VS estnisk klassisk musik

Min “söndag” har inte börjat så bra. Okej, detta är petitesser i det stora hela, men ändå…
För några veckor sedan beställde jag min spanska favoritbrud Marta Sánchez senaste platta på Amazon. Detta är det enda av hennes album jag inte har i min samling och i morse vaknade jag av en duns på hallmattan. “Hurra”, skrek jag. “Marta är här!”
Jag slet upp paketet för att njuta av den ljuvliga, färgglada omslagsbilden… men fick till min fasa istället se ett helvitt, fult omslag till en estnisk symfoni-CD. Mycket upprörande! Vänligen ge mig vad jag betalar för! Jag är inte på humör för estniska klassiska tongångar! Jag kräver spansk disko!
Marta Sánches blev min favvobrud när jag var i Spanien första gången som 19-åring. Jag hälsade på min hunk Antonio och Marta, som tidigare varit sångerska i popgruppen Olé Olé, hade nu en hit med Desesperada från hennes nysläppta solodebut Mujer.
Vi kilade till El Corte Inglés och inhandlade plattan som på många vis numera påminner mig om en kärlekshistoria från en svunnen tid.
När jag nu försöker återuppleva detta vackra får jag istället estnisk klassisk musik i lurarna. Är det rimligt? Är det ett tecken på att
a) jag borde åka till Estland
eller
b) jag borde låta det förgångna vila?
Åh, whatever. Jag ville ju bara lyssna på lite spansk högkvalitativ diskopop, för tusan!