Ovanligt vanlig

Gringo, ni vet, umgås med ett par töser jag arbetade och umgicks med för en sisådär 11-12 år sedan. Vi tappade av olika anledningar kontakten och jag har inte sett dem på drygt ett decennium. Hursomhelst hade Gringo så klart bett dem om lite inside information innan han och jag träffades första gången och de hade tydligen sagt att jag var “speciell”. Först blev jag lite förnärmad men sedan insåg jag att det hade väl varit bedrövligt om de kallat mig – och här kräks vi i kör – “vanlig”.
Vill du göra mig riktigt illa någon gång ska du kalla mig “vanlig”.
Jag tror i och för sig att de flesta av oss känner sig ovanliga och kanske även önskar känna sig icke vanliga. Fast i själva verket går vi runt och är en enda enorm grå trist massa. Usch.