Jobbar med Carola på i bakgrunden.
Ser väldigt mycket fram emot Så mycket bättre. Kul att få se henne. Spännande!
På Facebookspråk skulle min och Carolas relation vara: ”Det är komplicerat”.
Vi hade en rejäl svacka i början av 2000-talet då hon talade om det ”onaturliga” i att vara gay.
Ironin i det ordet. ONATURLIGT.
Motsatsen.
Men vi kom över det den gången också.
Sedan plötsligt stod hon på scenen på Stockholm Pride.
Jag var inte där (känner mig för gammal för sånt) men jag njöt av videoklippen.
Städade källarförrådet häromdagen och passade på att ta upp gamla idolalbum och Carola Fan Club-brev och -magasin.
Igår kväll satt jag i soffan, i skenet från ljuset från Förintelsemuseet Yad Vashem, och hela barndomen spelades upp i mitt arma sinne.
Som jag skrev på Facebook:
Tänk vilka om- och genvägar livet ändå bjuder på. Om man bara säger JA.
”Plötsligt” sitter jag här en kväll med två hundar vid fötterna och en festlig make i köket.
Ändå samma gamla Kimman. Eller ”Milli” som familjen kallat mig sedan ca 1856.
Ja, visst är livet lite fascinerande ändå!
Och Carola är och förblir min första musikaliska kärlek.
Därför ska jag snabbt och spontant rada upp fem favoritdängor.
- Brand New Heart
- Det regnar i Stockholm
- Gjord av sten
- Genom allt
- Du försvinner i natten
Jag sprang på Carola på stan för några år sedan och på bloggen skrev jag inlägget ”En gråbrun decembertisdag”:
Jag tog på mig min vita stickade mössa och virade den långa röda halsduken runt min eleganta hals och sedan ilade jag ned längs gatan. Tog till höger och vandrade längs Regeringsgatan som ringlade grå och snölös. Vädret grått och brunt. Människorna gråa.
Jag kastade en blick åt höger, in i en inredningsbutik. Där lyste det. Ett vackert sken. Ja, där stod ingen mindre än Carola – Sveriges enda Stjärna.
Alla har en åsikt om denna superpuma (så jädrans het kvinna) men när man ser henne så kan man inte undgå att lägga märke till henne.
Hon har en särskild aura omkring sig. Karisma och närvaro. Hon är.
Som ett ljus stod hon där i butiken och smilade mot en tavla (som hon fotograferade).
Trots att jag ”sett” Carola många gånger så blir det något alldeles extra när jag ser henne en gråbrun decembertisdag, på väg hem från jobbet.
Så ja, jag ser fram emot lördagens Så mycket bättre.
Carola gör ju ingen bra musik längre. Tycker hon har stagnerat betänkligt och är ganska ointressant idag. Nu håller hon ju på med en ny platta och jag hoppas verkligen att hon där går tillbaka till popen.
Visst var det häftigt att hon var på Pride förra året, det var en höjdpunkt även om jag också bara sätt det på YouTube och visst kommer jag att titta på henne i ”Så mycket bättre”, man jag måste säga att några förväntningar på henne har jag inte .
Hälsningar från surgubben
PS! Bilden på dig i headern var väldigt fin.