Låt mig landa


För en och en halv timme sedan stod jag i snön utanför mitt hem och sa hej då till min pojkvän (!) som hoppade in i en taxi och åkte till Arlanda. Själv tog jag mig till jobbet och här sitter jag nu som om inget hade hänt.
Jag kommer vara så förfärligt ledsen ikväll men som en väninna så uppmuntrande sa igår: tänk inte på att han åker, tänk på nästa gång ni ses istället.
Jag försöker.
Det var fem mycket fina dagar. Bättre än jag kunnat föreställa mig. Efter en miljard besvikelser har jag ju inte haft några höga förhoppningar på sistone så jag… njöt.
Låt mig nu landa lite så berättar jag mer.
Tack för alla rara kommentarer de senaste dagarna. Jag har läst dem alla men har inte riktigt hunnit svara…
Och just när jag ska publicera detta ringer Y från Arlanda och säger det jag helst av allt vill höra: Jag saknar dig redan. Kom snart.

Han bad om snö. Han fick snö.

Obligatoriskt foto.