Jag har filat på detta inlägg sedan klockan åtta i morse men orden kommer inte. Nu raderar jag allt och kopplar ur hjärnan. Defragmenterar den först. Därefter går jag hem och snabbvilar innan jag och Sebbe går på ESC-fest hos samma flickor som i tisdags. Det kommer att kännas konstigt att inte ha något riktigt spänningsmoment. Just därför måste vi alltid ta oss till final – tänk att sitta och titta på den utan att få vara med i leken!