Idag hade vi på öppenvården besök av en herre vid namn Matti Nokela, som arbetar med bland annat missbruksproblematik. Det var mycket inspirerande. Det mesta som sades var bekant men det var skönt att se allting så konkret, nedskrivet och hjärtligt, sarkastiskt samt humoristiskt presenterat.
Vi har ju alla KÄNSLOR och HJÄRNA samt HANDLING och ibland hoppar vi direkt från känslor till handling istället för att – som vi borde – ta omvägen via hjärnan. Då kan problem lätt uppstå. (Som exempelvis när du blir himlastormande kär och gör en massa konstiga saker eftersom du inte först processade det hela i hjärnan.)
Varje dag bör vi avsluta med att tömma den interna papperskorgen som innehåller en massa skit som vi tagit emot under dagen. Istället ska vi så klart fylla på med en massa bra saker (beröm och annat positivt) men ha i beaktande att på varje minus går det tre plus. Så töm, töm, töm och tok-fyll-på med positivitet.
Visste du att det tar 66 gånger att skapa en ny vana? De dåliga vanorna bör bytas ut mot bra dito, men först efter 66 repetitioner förstår hjärnan detta.
När vi lär oss någonting så lägger sig dessa lärdomar ovanpå varandra, i eleganta grupperingar efter ”ämne”, och vi kan inte ”lära oss av med” det vi lärt oss, utan det ligger där det ligger.
När man som exempelvis äldre får problem med minnet så skalas de översta (nyaste) lagren bort medan de äldre förblir intakta. Det är därför gamla människor ofta kommer ihåg barndomen men inte gårdagen.
Matti tog också upp det här med hur man skaffar sig en ny ”roll” som helt förgör det gamla jaget. Jag kan inte förklara detta lika bra som han men det var mycket träffsäkert uttryckt. Folk känner inte igen dig och till slut orkar de inte med dig eftersom du ju inte längre är du.
När ditt gamla jag sedan återvänder så känner du dig naken och sårbar och det är psykiskt väldigt påfrestande och du vill återvända till den där ”rollen”.
Detta var bara några få exempel av allt minnesvärt som herr Nokela tog upp under dagens föreläsning.
Samt att jag just nu är inne i en ”fundamentalistisk fas”. Jag är överlag en ganska *host* fundamentalistisk person. Mer om detta någon annan gång.
I dag avslutade jag öppenvårdens första etapp och fick ett elegant intyg. I morgon inleder jag etapp två, som är dubbelt så lång och dubbelt så psykiskt krävande. Jag som redan har ont i huvudet varje kväll efter att hjärnan arbetat så hårt hela dagen.