Igår eftermiddag:
Jag hade just lagat mat och skulle slå mig ner och äta då det ringde på dörren. Förr om åren öppnade jag aldrig om jag inte väntade besök, ty det betyder alltid bad news. Numera är det lite annorlunda. Dels har jag (nya) vänner som trots mina tillsägelser då och då våldgästar mig, dels skulle Sebbe bli vrålförbannad om jag inte öppnade.
Så jag öppnade.
Där stod en tonårstös och hon såg först på Sebbe (som jag höll i mina armar) och sedan på mig. Och hon log så där som nyförälskade tonårsflickor (och jag) gör.
Hej, fnittrade hon, jag samlar in pengar till en klassresa (här började jag fundera ut en legitim anledning till att inte ge henne mina pengar eftersom jag behöver dem själv) och därför säljer jag salami (pust!).
Åh, sa jag medlidsamt, jag är vegetarian!
Ah, ok, svarade hon.
Men lycka till!
Jag ser framför mig hur hon berättade för väninnorna om grabben med hunden.
Hon kommer säkert komma tillbaka med sina tre tuggummituggande polare och be att få gå ut med hunden min.
Välkomna, säger jag.
Hoppa till innehåll
personligt, pop och politik