Jag har aldrig förstått hur man kan ge sig ut på isen. Det är ju livsfarligt och om jag ska vara lite fyndig så är jag ute på hal is på så många andra sätt i livet.
Sebbe älskar is och de senaste veckorna har kvarteret varit isigare än någonsin (som jag skrev tidigare valde ju Stockholms stad tydligen att sätta upp nya M-skyltar istället för att sanda gångvägar) och vi har några rediga pölar på gräsmattorna som blivit små skridskobanor. Sebbe springer ut på dem så fort han får tillfälle och så halkar han runt som Bambi (se bild 2). Mycket sött.
Åh, han är så fin.
Och trött just nu eftersom han jobbat hela helgen.
Men nu har vi semester. Ja! Vintersemester. En hel vecka, på grund av Y:s besök i veckan.
Lite kort om Mello förresten.
Jag vet inte om jag tycker att låtarna varit bättre eller sämre än exempelvis förra året, men jag känner mig mer engagerad och det är en ljuvlig känsla. Underbart även att slippa Luuk och ha Mede istället. Jag gillar’na och jag gillar hennes humor.
Puss.
Hoppa till innehåll
personligt, pop och politik