God fredag.
Hur mår jag då, kanske ni undrar.
Jo tack. Jag mår okej. Är tillbaks på jobbet och sitter och hinkar kaffe och lyssnar på dagsfärsk musik.
Gårdagen tillbringade jag i soffan och det gjorde mig gott. Gårdagen var också den första dagen på fem månader som jag inte talade med Y, vilket kändes tomt. Som han sa en gång när en vän frågade om han och jag pratar varje dag: “Det är inte det att vi pratar varje dag – vi pratar hela dagarna”. Ja, så var det.
Nåväl. Livet går vidare. Och gör det inte det så dör man och då bryr man sig ju inte.
Det känns segt att jobba hela helgen, men jag antar att även det gör mig gott.
Bu, jag behöver något att se fram emot. Madonna i Helsingfors känns avlägset och just nu inte särskilt kittlande.
Min isravän Ron frågade igår om jag vill göra honom sällskap på hans skandinavienturné i sommar. Det kanske vore nåt.
Njut fredagen.
Hoppa till innehåll
personligt, pop och politik