Har ni tänkt på hur viktigt det är att man bär kläder man trivs i? När jag har på mig något jag inte känner mig ok i sjunker hela jag ihop med en stilla önskan om att bli osynlig.
Som idag. Kom hem efter jobbet och slängde av mig vinterjackan (som ju fick lov att åka fram igen häromdagen) och drog på mig en ca år 1996 köpt (då oerhört snygg, poppis och dyr) tunn jacka. Det borde jag inte ha gjort. Under hela min och Sebbes promenad ville jag kräkas av min egen fulhet. Fy säger jag. Fy!