ICA Nära på Sveavägen klockan 12:07.
Jag står bakom en afroamerikansk man. Han är klädd i galet färgglada kläder så man förstår (fördomsfull som man är*) att han antingen är småcrazy eller musiker. Eller både och. Han samtalar en stund med kassatjejen och när det sedan blir min tur säger hon glatt: Han är musikproducent! Undrar vilka de producerar.
Jag svarar: Jaså! Hoppas det blir bra.
Hon: Vill du ha kvitto?
Jag: Nej tack, det behövs inte.
Hon: Då får jag passa på att önska en bra dag.**
Jag: Tack detsamma.
Den här tjejen i kassan är SÅ söt och verkar SÅ trevlig. Jag skulle faktiskt kunna bli lite kär i henne! Min lesbiska kollega instämmer (för egen del).
*För övrigt finns “fördomar” av en anledning – de är rena rama sanningen.
**Detta sa hon även förra gången jag handlade i nämnda butik.
Hoppa till innehåll
personligt, pop och politik