Den bästa tiden på dygnet är helt klart när jag hunnit hem från jobbet, gått en runda med Sebbe i skogen och därefter kommit in igen.
S vilar en stund och jag kastar av mig byxorna och drar på mig trasan jag brukar bära i hemmet. (Är det högsommar skippar jag även den.) Tröjan ifråga är ljusblå och fläckig och har noll passform. Det hänger trådar överallt och i armhålan finns ett stort hål. Men. Jag älskar den.
När jag skulle fota mig själv och tröjan knäppte jag 24 bilder och jag upptäckte snart att ju mer jag döljer mitt ansikte desto snyggare är jag.
Det är ju också en rätt sorglig upptäckt så här mitt på torsdagseftermiddagen.