Sebbe blir både nyfiken och förbannad när saker och ting står eller ligger där de inte hör hemma. Snögubbar, kvarlämnade cyklar, leksaker, skräp… Ja, ni förstår. Idag var det en stubbe som ställde till det. Den bara stod där. Sebbe blev som vanligt först lite skrämd. Därefter tog nyfikenheten överhand och han smög sig fram. Cirkulerade. Till slut nosade han på stubben och därefter – som ett brev på posten – ägde han den genom att lyfta baktassen och placera en stilig stråle på stubbeländet.