Att äta pizza med en italienare

Helgen var minst sagt varierande.
Fredagens festligheter med kollegorna var kul och bra men (svensk) julmat är sannerligen inte mycket att hänga i granen om man är vegetarian. På det finska julbordet finns alla ljuvliga lådor (exempelvis höjdaren morotslåda) men av någon anledning saknas de på det svenska. I fredags blev det inte mycket mer än potatis och grönsaker för min del. Kanske var det därför jag inte spottade i glaset. Vin, champagne, cosmopolitans, öl, ren sprit… Ja, det blev lite av det mesta och jag var mycket dålig hela lördagen. Jag var på dåligt humör också. Men det berodde nog på något annat.
Gårdagen tillbringade jag tillsammans med fyra italienare. Spännande. Det var dock trevligast när vi till slut bara var två personer kvar.
Jag och Italienaren alltså. Jag besökte honom och jag gjorde det inställd på friendship mode men… sedan gick det som det gick. Vi får väl se. Igår sa han något som kanske var det finaste någon någonsin sagt till mig. Och det var inte ens pretentiöst.
Vi avslutade veckan med varsin fet pizza och idag mår min mage (som ju inte tycker om vitt bröd) som den förtjänar men låt mig säga att det var det värt. En Mexicana minus kött plus champinjoner är den absolut godaste pizzan. Jag har beställt den på otaliga pizzahak under årens lopp men den är godast på Pizza Express. Extra mycket vitlök! Extra.. krämig. På söndagar är det okej att vara onyttig.
Italienaren påpekade så klart, när vi stod och läste menyn, hur absurt det är med alla märkliga pizzor som finns. “Ananas på pizza är lika konstigt för en italienare som.. äpple eller banan. Frukt! Det går inte!”, sa han snörpte på munnen.
Avslutningsvis vill vi att FN antar en resolution om djurs rättigheter.
FN antog 1948 en resolution om mänskliga rättigheter som varit ett rättesnöre sedan dess. Tiden är inne för en resolution även om djurs rättigheter, som fastställer att djur är levande, kännande varelser. De har rätt till sina liv, och till ett liv i frihet och i enlighet med sin natur.