Att gå på svensk julfest innebär att man vaknar fem i sex. I sängen. Påklädd. Inklusive skor. Och man vet inte riktigt hur man tog sig hem. Man minns att nån fick barn (jag sa ju att det skulle bli en gosse och att han skulle komma den femte december!) och att nån blivit singel. Men maten? Vem minns maten? För att inte tala om Jesus. Födelsedagsbarnet.