Religion?

Livet är bra märkligt. Jag vet inte vad jag ska säga. Satt uppe till halv fyra i morse och diskuterade religion och filosofi. Det ser pretentiöst ut i text men det var både bra, dåligt, nödvändigt och skrämmande.
Jag har berättat saker för D som jag aldrig någonsin berättat för någon annan och som inte ens finns nedskrivet i någon gammal dagbok från åttiotalet. Därför känns det plötsligt som dessa “gärningar” existerar på ett helt annat sätt, att de faktiskt är sanna och utskickade i universum. De finns inte längre enbart någonstans långt bak i mitt huvud, halvt förträngda.
Det är lite som klassikern; om ett träd faller i skogen men ingen är där och hör det falla, lät det då någonting?
Mina drömmar (när jag väl kan sova) är fruktansvärt levande och verkliga nuförtiden. Ibland kan jag inte skilja på dröm och verklighet. Det känns jättekonstigt.
Nåja, nu ska jag sluta jiddra och börja jobba.