För 134 dagar sedan betraktades min vackra rakapparat som något väldigt farligt och jag fick lämna den ifrån mig.
Strax före jul ringde en dam från resebyrån jag bokat min resa via och meddelade att de nu hade min plattång på byrån och att jag kunde gå och hämta den. “Det var ingen plattång”, sa jag med min manligaste röst, “det var en rakapparat”. “Jaha, det var visst båda”, svarade hon.
Jag struntade i att gå och hämta min kära apparat då jag var mycket upptagen och dessutom hade jag köpt en ny.
Igår fick jag ett mail: “Din rakapparat + plattång finns hos oss. Vänligen hämta dem asap”.
Jag insåg häromdagen att min nya apparat inte är lika bra som den gamla så idag promenerade jag således bort till Östermalm.
Två unga kisar mötte mig och den ene av dem hämtade en påse och plockade fram min Rakel och en plattång.
“Plattången är uppenbarligen inte min”, sa jag och log charmerande.
Därefter tackade jag för hjälpen och promenerade tillbaka till kontoret.
Äntligen har Rakel kommit hem!