Igår hade jag mitt första möte (via kamera då så klart, i dessa tider) med min handledare i mina förmansstudier. Jag tänkte just poängtera att jag är lite nervös inför det här med att studera på finska, då hon frågade mig på helsingforssvenska: ”Är det så att du är svenskspråkig? Vill du hellre tala svenska?” Det visade sig att handledaren är finlandssvensk.
Så då bytte vi språk och plötsligt förstod jag ALLT. Även om min finska är supergod så är ”finfinska” ett kapitel för sig.
Språk är viktiga grejer, som jag har sagt en miljard gånger.
Vi kom överens om att, trots att jag studerar på finska, så har jag denna handledare att rådfråga om sånt som jag inte hajar. På svenska.
Känns tryggt.
Älskar det TVÅSPRÅKIGA Finland!