Livet är som ett träd

Det ligger snö på marken, men den är nog snart borta. Låg och pratade till fem i morse om allt och inget. Mest meningen med livet. Min kortfattade version: lev så du känner dig glad, nöjd och tillfreds, därmed kan du också hjälpa andra att bli glada, nöjda och känna sig tillfreds.
Min längre version handlar om att vi alla är som barrträd. Vi växer upp som stammar och blir matade med en massa skräp som gör oss förvirrade. Sedan måste vi barra av oss skräpet, eller de barr som får oss att må dåligt, och ju mer elände vi blir av med desto mer kraft får vi att växa. Ju mer vi växer och ju längre grenar vi får desto fler kan vi nå ut till och hjälpa.
Jag blir så trött på alla människor som ska ta patent på allt. På religion, på gudar och gudinnor. Jag tror sanningen ligger inom oss själv. Om vi bara når in i kärnan ser vi det vi bör se för att komma vidare till nästa nivå.
Kommentar?