Punkt

Är hos Italienaren. Efter en lång, solig promenad tvärs över Kungsholmen ligger jag i en soffa i en bostad på fjärde våningen. Fönstret framför mig står öppet och stadens sus och dus blandas med den friska vinden som letar sig in i lägenheten och svalkar mitt sommarvarma ansikte.
Mobilen ringer och jag får veta att min rare morfar lämnat jordelivet.
“*Min mormors namn*, jag kommer snart”, yrade han redan för ett par dagar sedan, så jag är inte överraskad. Och 88 år blev han.
Nu undrar jag om han kommer och säger hej då. De gör det, säger mina spirituella syskon, om man är öppen för det. Och det är jag. Så jag går hem nu. Och väntar.