Jag tillbringade halva lunchen på… Ica. Där var så svalt och tyst och jag slapp alla jobbiga människor från kontoret. Som en förvirrad tupp kryssade jag mellan hyllorna. Fram och tillbaka. Mellan varven talade jag i mobilen. Men mest låtsades jag titta på varorna som på just denna Icabutik står extra prydligt uppradade. Läste lite på förpackningarna, mest för att fördriva tiden. Enbart för att fördriva tiden. Vid kassan var det köbildning pga kassaapparatsdrama. Det gjorde mig ingenting. I vanliga fall hade jag blivit hyperstressad men nu stod jag bara där. Naturligtvis jobbade där en hunk. “Du får göra vad du vill med mig”, sa jag till honom. Fast inte högt så klart.
Nu är jag tillbaka på jobbet. En fläkt surrar i bakgrunden. Dörren är stängd. Bulgursalladen uppäten. Stora skärmar är äntligen uppsatta framför fönstren mot korridoren. Jag vill ha lugn och ro på arbetsplatsen. Är på tok för gammal för stoj och stim.
Jag fick ett mail som började så här: “Goddag härliga vän…” och det gjorde mig så glad. Är det inte ett underbart sätt att inleda ett brev?
Hoppa till innehåll
personligt, pop och politik