Jag hade lite djupa tankar igen. Mitt recept på att bli av med ångest och annat otrevligt;
om man verkligen lever sitt liv som om varje dag vore den sista har man ju faktiskt ingenting att oroa sig för. Fatta vilken befrielse. Det låter som en klyscha men jag ska faktiskt försöka leva mer så.
Jag menar; vad är vitsen med att jag oroar mig för (exempelvis) att få cancer senare i livet om jag blir överkörd imorgon? Det vore väl ett slöseri med tid om något.
Hoppa till innehåll
personligt, pop och politik