Jag har just avslutat arbetet med att plocka ihop musiken till min brors bröllopsfest. 80-tal och nutidspop var vad jag skulle ordna samman och fem CD-skivor blev det. Eurythmics, Sinitta, A-ha, Alice Cooper, Samantha Fox, Kylie, Sabrina, Bodies Without Organs, Shirley Clamp, Sugababes, Madonna, Rick Astley, Lena Philipsson, Army Of Lovers och mycket mer därtill. L-O-V-E-L-Y-!
Om ett dygn har jag och D precis landat på Landvetter (may God be with us, det ryktas om oväder). Datorn ska med så klart och i en hel vecka blir vi borta. Längtar efter att få koppla bort allt och bara vara.
Jag vet att jag tjatar men jag måste bara säga det en gång till: Confessions On A Dance Floor är ett underbart album. Köp det! Jag älskar melodierna, jag älskar texterna, jag älskar soundet och produktionen (inte lika könlös som på American Life och Music) och jag älskar Madonnas röst.
Etikett: familjärt
Just Do It
Mitt nya jag
Jag har fortsatt mitt nya jag som konfronterande människa. Har haft ett långt samtal med min yngste storebrors fru och tänk så mycket negativ energi vi alla kan förändra till något positivt om vi bara kan prata om saker och ting. Det är så sant, så sant. Känner mig nästan lite lycklig.
Jag har precis sett Madonna på MTV Europe Music Awards. “Aldrig har väl lila läder varit så hett”, som min väninna Gucci kommenterade utstyrseln drottningen av pop bar. Jag var på MTV EMA i Globen 2000 och det var en underbar kväll. Madonna sjöng “Music” iförd sin Kylie-t-shirt och två priser fick hon: för bästa kvinnliga artist och för bästa dance act. Andra gången hon kom ut och hämtade sitt pris var hon en smula tipsy och jättesöt. Globen ville aldrig tystna. Alla älskade henne.
Så, varför är jag så fäst vid Madonna? Är det pubertalt? Kanske. Men hon har gett mig så oändligt mycket. Jag har henne att tacka för både en och två saker. Kort sagt.
Jag ser på MTV EMA på nätet, backstage-sändningen med Skin från Skunk Anansie som värdinna är guld värld. “The management is giving me water now”. Hon är mer eller mindre packad på champagne.
Skyddad: Konfrontationer
Home sweet home
Nu är jag och D hemma igen efter en lovely tripp till Helsingfors. Min nya melodi är att ta en paus från allt vardagligt lunkande, det gör en gott.
Helsingfors var underbart som alltid och visade sina allra bästa sidor denna varma, soliga höstdag.
Det är underbart att strosa runt på Norra Esplanaden och fönstershoppa eller slinka in på de ännu öppna uteserveringarna där folk ogenerat dricker öl mitt på måndagseftermddagen.
Det blev en lunch med syrran (med nya färgglada extensions) + väninna på trivsamma La Famiglia på Centralgatan 3. De har enormt trevlig personal och god mat.
Tyvärr led D av huvudvärk (*fnys*) och orkade därmed inte kliva iland. Jag blev hemskt, hemskt besviken.
Det känns hursomhelst bra att vara hemma igen.
