Sitter och mailchattar med en vän och försöker fundera ut vad jag ska göra för att inte vara så misstänksam mot allt och alla hela tiden. Varför är jag så störd på den punkten? Har noll tillit till människor, utgår från att alla är skitstövlar och ska vara ondskefulla mot mig. Det är enormt frustrerande och tar så oändligt mycket tid och energi. Varför kan jag inte bara luta mig tillbaka och njuta av det goda som serveras? Jag måste försöka skaffa mig en annan syn på saker och ting, men det hela går så långt tillbaka i tiden att det inte går att ändra på i en handvändning.
Nåväl. Nu ska jag se klart Desperately Seeking Susan och sedan fortsätta läsa Känn rädslan och våga ändå (Susan Jeffers).
Kategori: Privat
Jobb
Så, den här veckan jobbar jag (bara) tre dagar – eller rättare sagt nätter. Enormt skönt faktiskt. Ensam på hela kontoret, lite koll på tele- och webbtjänsterna varvat med en film eller ett par schysta plattor. Tog en sväng förbi pressis och köpte några tidningar att fördriva tiden med.
Just i detta nu ringer 54 personer in på vår heterokontaktlinje. 27 män och lika många kvinnor.
SVT1 står på. Allsång. Vad är det som gör att det helt plötsligt är helt okej att sjunga “bullfest” och gunga fram och tillbaka fastkedjad vid sin bänkkamrat? Exakt när blev detta fjantiga så coolt? Det gick mig hursomhelst förbi. Eller så är jag bara en trött själ. Och nu viftar de med armarna i vädret och sjunger mer i Sommaren är kort med Christer Sjögren! Help me. Måste hämta en kanna vatten nu. Extremt törstig efter en väldigt fet pizza och en oväntat god öl med D tidigare ikväll. Återkommer.
Finally
Grrr… Zzz…
Kom just till jobbet med ögonen i kors. Tog två sömntabletter igår men låg vaken i stort sett hela natten. Frustrerande beyond words. Läste just på fass.se och fick mina misstankar bekräftade angående biverkningar; “Vanligast (mer än 1 person av 100): Dåsighet. Sällsynta (mindre än 1 person av 1000): Munntorrhet, allergiska hudreaktioner, solutslag, yrsel, lågtblodtryck och minskning av antalet blodplättar har beskrivits. till följd av Propavans effekt kan även muskelstelhet, rörelsetröghet, ofrivilliga muskelrörelser, rastlöshet i benen, stickningar, domningar eller skakningar uppträda.”
Ja, denna rastlöshet i benen upplevde jag även förra gången jag provade Propavan. Inte igen, tack. Vad ska jag då prova för något? Och mindre än en person av tusen. Måste jag vara en av dem? Måste jag vara så jäkla speciell jämt?
Jag är så trött.