Kategori: Privat

Mer eller mindre isolerad

I onsdags morse fick jag ett SMS där det stod att resten av veckans inplanerade göromål bryskt ställts in.
Så vad har jag och Blake hittat på sedan dess då? Vi har varit hemma.
Har man hund så måste man ju gå ut några gånger per dag men utöver våra promenader I DET EXTREMT VACKRA VÅRVÄDRET så har vi bara ugglat i bostaden.
Jag har passat på att städa och sortera och läsa och spela en massa pop. Nyhetssändningar och poddar har rullat i bakgrunden mest hela tiden; det är dramatiska tider vi nu lever i.

Jag blir en smula provocerad av alla gamlingar som vaggar runt på gatorna. STANNA HEMMA. Ta denna smitta på allvar!

I övermorgon ska jag börja arbeta igen och det känns minst sagt onödigt att jag ska skumpa runt i kollektivtrafiken i två timmar per dag mitt i detta smittokaos. Får väl se hur länge arbetsplatsen håller öppet innan dörren bommas igen.

Jag har tänkt på det här med handhygienen…
Jag slår in portkoden.
Öppnar dörren.
Öppnar nästa dörr.
Trycker ner hissen.
Öppnar hissdörren.
Trycker på våningsknappen.
Skjuter upp hissdörren.
Plockar fram mina nycklar.
Låser upp. Vrider på handtaget.
Drar igen dörren. Plus mellandörren.
Tar av mig jackan med mina virusindränkta händer.
Tar av Blakes koppel.
Tar av mig mössan och skorna.
Öppnar badrumsdörren. Slår på kranen. Tvättar händerna och torkar dem.
Alkogel på händerna.
Men nu har jag ju kvar en massa virus på till exempel byxorna.
Slutsats: det går ta mig tusan inte att undvika corona.

Stanna upp i coronatider

I dessa dramatiska tider kan det vara läge att stanna upp och köra lite ”soulsearching”, som man säger på utrikiska. Vad är det som är viktigt i livet? Egentligen? (Spoiler. Rätt svar: våra relationer till andra människor. Och djur.)
Efter denna kris kanske de överlevande kommer ut starkare i sinnet och klarare i knoppen.
(Jag griper efter halmstrån här.)

Detta insåg ju jag när jag i höstas satt vid min älskade väninna Seijas dödsbädd. Har nämnt det tidigare men det blev så tydligt att allt krimskrams bara var onödigt blafs. Vi har bara varandra, för f@n!

Tänkte på detta under helgen då jag insåg att det var dags att kassera gosedjuret (eller -gubben) som Blake en gång fick av Seija. Huvudet hängde, den var sönderknu**ad och smutsig och golvet var ständigt täckt med dess ulliga ”inälvor”. Ville av sentimentala skäl inte kasta denna gosegubbe men insåg att det ju bara handlade om just.. ett gosedjur. Minnet av den där soliga dagen då Seija gav den till Blake kommer att leva kvar.

Ha en bra dag.

Lidl-smoothie

R E K L A M P A U S
Om du liksom jag har problem med att äta frukost så kan jag meddela att jag nu – efter alla dessa år – har funnit en lösning.
Jag KAN inte äta frukost. Det går rent fysiskt nästan aldrig. Men. Jag vill gärna ha i mig nåt innan jag ger mig ut i världen och tar tag i mitt innehållsrika, hektiska liv. Därför har jag börjat köpa hem smoothies från Lidl.
Ja, jag har en smoothiemackapär hemma men jag känner ju mig själv rätt väl (efter alla dessa år) och jag är för lat för att hålla på och stöka med frukter och juicer och annat.
Så, tack Lidl.
Smoothiesarna finns i olika smaker och heter sånt som Uplift, Energy samt Antioxidant.

Bonus: Min sexiga, slitna gamla pyjamas är även den inköpt på Lidl.

Virus

Alla såna här vidriga virus som nu lamslår oss alla beror på att vi (dock ej undertecknad) behandlar djur (levande och döda) respektlöst. Det är onaturligt och då ryter Moder Jord ifrån.

Levande (och döda) själar ska behandlas med respekt.

Jag är ej av den predikande sorten eftersom jag hatar och avskyr alla former av predikningar. Men. Jag är en vän av sunt förnuft och jag är en vän av alla levande varelser (nästan).

Vidriga köttmarknader där själar blir till köttiga ”produkter” är av ondo. Och Moder Jord sätter därmed käppar i hjulen. Lyssna och lär. Inte på mig, utan på Moder Jord. Och på det Sunda Förnuftet.

#goveg