Tänk att de kastar avföring på Pridedeltagare i Riga. Så nära men ändå så långt bort. Jag ska gå i den där jävla paraden tills man – åtminstone i Europa – kan göra det utan att få skit för det. Bokstavligt talat.
Väntar fortfarande på att Stockholm Pride ska höra av sig och fråga om jag vill skriva för dem i år igen. Annars skriver jag för någon annan. Eller för mig själv.
Kategori: Adult
Sicken miss
Igår kväll ja. Tog mig till båten men hade ju helt missat att det var skumparty och eftersom jag har svårt för halvnakna människor in public befann jag mig verkligen på helt fel ställe. Hann aldrig ens träffa norrmannen. Åkte nattbuss hem! Skulle just stoppa en cab då jag hörde några ungdomar säga att där kommer bussen till Bagarmossen, så jag chansade och hoppade på den och visst körde den förbi mina kvarter. MM ringde när jag kom hem. Han var på väg till båten. Zlatan har fortfarande inte ringt.
Snart är det midsommar. Vad ska ni göra då? Jag är bjuden till en stuga söder om stan + till en annan stuga på vischan men vet inte hur jag gör. Stannar förmodligen hemma. Det brukar jag göra. Mitt starkaste midsommarminne är från en fest i en kamrats barndomsvilla. Jag hade orange peruk på mig dagen till ära, som för övrigt slutade i en astmaattack och fyllesnackande okända snubbar bredvid mig när jag skulle sova (med huvudet utanför altandörren); “asså, jag har inget emot bögar..”
Nämentack.
Fittslickarjeans
Pratade med PG på kontoret och han gjorde mig uppmärksam på debatten kring H&M:s nya jeansmodell; Fit Sliq. Hahahaa.
– Jag kan hålla med om att det låter olyckligt på svenska, säger Jenni Tapper-Hoël på pressavdelningen.
Det låter som en våt dröm, säger jag. Tur jag har vänner som håller mig uppdaterad då jag knappt läser tidningar, ser på TV eller lyssnar på radio längre. Jag orkar liksom inte ta till mig mer elände. Men nu har jag haft en orgie i dagens nätupplagor.
Jag har (nästan) hånglat med Zlatan.
Ni vet när man träffat någon efter ett par glas eller så; man kommer ihåg “å, det var en trevlig en”, men man har inget minne av hur personen ifråga såg ut. För att inte tala om namnet.
Jag upplevde ovanstående för ett par veckor sedan och igår när jag stod där vid bardisken och avnjöt ett glas vin tillsammans med R hände det som man förgäves brukar hoppas ska ske. Jag vände mig om och där stod Han. Alla bitar föll på plats; “ja, just det, så såg han ut och det var ju så han hette” (okej, jag hade för mig att han hette Andreas men hans namn visade sig vara Andres). Anyway. Han skulle just kila iväg till dansgolvet men lovade komma tillbaka. “Okej”, sa jag så där kaxigt och coolt, “jag väntar här i fem minuter, sedan går jag hem”. Jag behövde inte vänta fem minuter. Han var snart tillbaka. Sedan gick vi och åt vegoburgare med RJ och därefter taxi hem. Trivsamt att ha sällskap. (Nej; inget knulleri! Det är inte min grej.)
I morse halvlåg vi i soffan och drack kaffe och jag såg på honom och tänkte; vem är han lik? Svaret lät inte vänta på sig. Han är lik Zlatan! Mycket lik Zlatan till och med. Och som vi alla vet ligger Zlattis trea på min snyggolista. Synd bara att han är så ung. Han är till och med yngre än min syster som ju är tio år yngre än jag. Say no more. Jag träffar honom gärna igen. Och dricker kaffe.
