Middagstipset: cannelloni

Middagstipset (vegetariskt, ej veganskt).

Vi lagade cannelloni i veckan och det var inte igår eftersom jag senast lagade denna fantastiska rätt när jag var en gift, ärbar man och jag har varit skild i elva år, så det var ett tag sedan…

Vi lagade sörjan av fräst lök och jättejättemycket vitlök samt en halv påse spenat från frysdisken (nyttigare, sägs det), en burk ricottaost. Mycket svartpeppar, lite salt.

Den delikata sörjan trycks in i cannellonirören (eller vad de kallas).
I botten av ugnsformen hällde vi en halv burk färdigkryddad tomatsås (chili, vitlök). På med rullarna. Sedan ringlade vi på (köpt) béchamelsås. Lite riven ost på. In i ugnen.

Det blev fyra portioner och den totala summan landade på ca 12 €. Alltså ca 3 € per portion. (Se, trots att jag är värdelös på matematik så lyckades jag räkna ut det…)

Ingredienserna inhandlades på Prisma i Esboviken.

Så gott. Mat man blir glad av.

Bojkotta Sverige

Hej Sverige. Er blåsta 20-nånting-Felicia vill inte att Israel ska få vara med i Eurovision, för att hon får ”ont i magen”.

Nu citerar jag helt exakt vad hon svarar på den ledande frågan: ”Du har sagt att det är kontroversiellt att Israel får delta, du har sagt att du inte tycker att de ska få delta. Hur kommer det sig?”

Då svarar hon så här: ”Nämen, det är så jag tycker, liksom. Nämen det är på grund av allt som händer just nu i världen. I HELA världen. Det är så oroligt, bara. Jag tycker liksom att vart är världen på väg? Jag får ont i magen av allt som händer, bara.”

Så här går det när man låter 20-nånting-människor som inte har koll komma till tals.

Hördu, Felicia. Ta din fula käfttrasa och din technolåt (som är kul exakt en gång) och håll snattran. Noll poäng från mig.
Och akta de vulgära lösögonfransarna när du smäller igen dörren. Adjö.

Och vad är det för fel på dessa BESATTA ”journalister”, som frågar om ISRAEL, ISRAEL, ISRAEL? De ÄR verkligen besatta. Sjuka är de

DESSA 20-ÅRINGAR HAR RÖSTRÄTT, och det är valår i Sverige. Lycka till.

Källa: Aftonbladets podd Schlagerkoll.

Socialt utmattad

Den svenskspråkiga judiska klubben. Foto: privat.

När jag umgås mycket blir jag efteråt väldigt utmattad. Jag har fungerat så här i hela mitt liv och jag antar att det beror på en viss introvert läggning.
Veckan som gick var väldigt social.
Först var jag hos min vän C i Esbo och tittade på Finlands uttagning till Eurovisionen.
Ett par dagar senare var jag på Purimfest hos en annan vän. Vi var sju personer och en hund och det var en himla kul kväll. Om du inte vet vad Purim är, så kan du läsa mer här. Man klär ut sig och läser vissa texter och har allmänt roligt tillsammans. Jag mötte både Poirot (två stycken till och med) och Fran Fine.
Dagen därpå kom min väninna J på besök då hon hade med sig ett par prylar till min nya bostad, bl.a. ett mycket passande sidobord. Så hela den dagen var ju också social.
Och slutligen, någon dag senare, var jag och min väninna I och hälsade på en äldre dam som vi lärt känna i synagogan. En så söt dam. Det var helt enkelt en judisk, svenskspråkig klubb som hade ett litet möte.

Poirot och Fran Fine. Foto: privat.

När lördagen sedan kom så var jag helt utmattad. Så trött, så trött. Både fysiskt och mentalt, så jag låg och vilade med min hund hela dagen. Och hela söndagen likaså, om jag ska vara ärlig.

De flesta av oss är väl lite så här, antar jag. Vissa mer och andra mindre. Vi måste emellanåt dra oss undan och bara vara ensamma eller med husdjur.

Finalen! Äntligen!

Det är väl min skyldighet att skriva några rader om gårdagens avslagna final, som JAG höll på att missa då jag LÅG OCH SOV. Det är väl Den Berömda Vårtröttheten som slagit till med full kraft.

Detta var ju inget höjdarår, med slätstrukna melodier, trötta artister och jobbiga programledare med trista skämt. Som ni nog vet så älskar jag denna tävling, så jag är inte en sån som slentrianmässigt bara klagar, så när JAG gnäller så betyder det faktiskt någonting.

Min favorit var Cimberly. En så fin ung dam med silkeslen röst. Resultatet överraskade väl ingen. Grattis Felicia. Jag gillade låten mycket när jag först hörde den för några veckor sedan, men jag tröttnade snabbt.

Härligt att det gick så pass bra för Brandsta City Släckers. Gubbar i min ålder tycker att deras dänga ”Rakt in i elden” är festlig och det var den jag hade i huvudet när jag vaknade denna morgon.

Bra att det gick dåligt för Robin Bengtsson – Sveriges, kanske Nordens, tråkigaste ”popstjärna”. Hur kan man vara så intetsägande och ändå kalla sig ”popstjärna”? Nu kanske vi slipper honom ett tag.

Medina är ju alltid festliga men eftersom de ständigt politiserar denna tävling, som jag vill ska vara opolitisk, så blir det bojkott från mig. Nu viftade de med den vidriga palleflaggan på efterfesten. Så töntigt. Så 2023.

Sanna Nielsen var lite övertänd, var hon inte? Och den där Saga Ludvigssons storhet har jag aldrig förstått mig på och ännu en gång kom hon sist.

A*Teens var fina på scen men låten kändes jättelång. Den pågick och pågick. Tjatig helt enkelt.

Meira Omar var bra men det var töntigt att hon i klippet före låten sa nåt i stil med att ”äntligen får unga tjejer se en tjej på tv, som också har lite annan bakgrund”. Som om ”etnofierade” inte kvoteras in överallt och hela tiden. Väldigt 1997.

Nu lämnar vi denna tävling bakom oss och jag återkommer i maj då det är dags för Eurovisionsschlagerfestivalen, som den kallades när farbror var ung och melodierna stod i centrum och allt inte var så flamsigt och tramsigt.

MF: deltävling 5

I lördags var det äntligen dags för sista deltävlingen i årets avslagna Melodifestival. Jag tittade först i söndags eftersom jag naturligtvis såg Finlands fantastiska final just i lördags kväll.

Alexa ”Tongue Tied”
Jag förstår mig inte på sån här tv-spelsmusik, som tydligen kallas K-pop. Så kyligt och känslolöst.

JULIETT ”Långt från alla andra”
Klistrig refräng av dessa pigga gossar, men inte min typ av musik. Fin dans!

Bladë ”Who You Are”
Helt intetsägande låt framförd av en kvinna med bra sångröst. Extremt fula kläder.

Lilla Al-Fadji ”Delulu”
Jag förstår inte att folk röstade denna direkt till final. Fy tusan så hemskt. Inte ens ”roligt”, om det var meningen att det skulle vara det.

Vilhelm Buchaus ”Hearts Don’t Lie”
Kompetent och jag förstår att många går igång på denna, men jag gör det inte. Just sån där rockpop som inte ger mig särskilt mycket. Jag får inget grepp om vokalisten.

Sanna Nielsen ”Waste Your Love”
Jag har alltid gillat Sannas låtar men denna var en liten besvikelse. Hon var fantastisk på scen, som vanligt, men outfitten var inte smickrande. En glittrig jätteblöja som det hängde spagetti ur. Härligt ändå att Sanna tog sig till final.

Därefter blev det kvalfinal, eller vad det kallas i år. Allting med röstandet är i år så oerhört märkligt och komplicerat. Så onödigt!
Kul ändå att Meira Omar gick till final. Lika tråkigt att Robin Bengtsson (Sveriges mest intetsägande poppare?) gjorde detsamma. Jag hoppades på Eva Jumatate.

Nu har vi bara finalen kvar och jag känner på samma sätt som många andra superfans av Melodifestivalen: den är lite för lång numera. Den bara pågår och pågår och till och med vi superfans tröttnar!