Idag är det tre månader sedan min älskade chihuahua Blake Carrington flög till himlen. Detta betyder att jag har varit deppig lika länge och det verkar inte bli bättre. Vissa dagar fungerar jag som en ”normal” människa, men plötsligt hugger det till – som ett svärd i själen. Inte i hjärtat, utan i själen. Då kippar jag efter andan och jag hyperventilerar.
Jag saknar honom så vansinnigt mycket. Ingenting känns roligt utan honom.
Har dock börjat skriva på en bok om/till honom. Om sorgen efter en hund. Skriven till honom. En sådan bok skulle jag själv nämligen vilja läsa just nu.
Andra inlägg i ämnet:
Foto: privat.