Jag kan inte tänka klart just nu.
Försöker distrahera mig själv genom att arbeta hårt, städa och dona, fixa boken och omslaget, lyssna en massa på mellolåtarna samt en massa andra saker men det funkar inte så jättebra.
Jag tänker bara på en sak.
Tänkte att det hela blir lättare om jag har ett datum och nu har jag det. Semesteransökan är beviljad, hundvakten är förvarnad och biljetten är betald.
Nu kan jag inte göra så mycket mer.
Vet ni förresten hur många dagar jag och Y “kände” varandra innan han bokade sin flygbiljett till Stockholm?
4!
Hahaha.
“Jag måste vara oemotståndlig”, sa jag när vi konstaterade detta igår. “Ja, det är du”, svarade han.
Vi umgicks dock i stort sett dygnet runt under de där fyra dygnen. Tacka Moder Jord för SMS, MSN, webbkameror och telefoner. Vi umgås lika mycket nu också. Förutom på helgerna då han är med sina barn.
Och vet ni hur mycket han sken upp när jag igår kväll berättade den goda nyheten? Som en sol! Med raka, vita tänder.
Åh, detta liv.
Ursäkta mitt tjat. Men som sagt… jag kan inte tänka på annat just nu.
57 dagar kvar.
Etikett: romantik
3279 km är väl ingen match?
Dagens första SMS börjar med “my darling” och jag kan inte hjälpa att det känns i hela kroppen – jag satt ju och väntade och längtade och försökte jobba men det blev mest pannkaka av alltihop. Det pirrar till i tårna och sakta sprider känslan sig uppåt och jag ler och tänker: herre min skapare. Here we go again.