Om några timmar ses vi vid Zinkensdamm. Det blir Sebbes andra Pride och mitt tionde (exklusive 90-talets Frigörelseveckor).
Och så inget gnäll om att Sthlm Pride är ett kommersiellt jippo och inget mer (det blir vad man gör det till). I don’t care. Jag går på Pride för det första för att jag kan, för att jag lever i ett land där man slipper få avföring kastad på sig. Och jag går på Pride för att jag har semester och vill dricka öl i solen med mina vänner till tonerna av musik jag gillar – live från scenen. Och inte minst går jag på Pride för att jag tycker om att vara omgiven av vackra män. Jag älskar karlar, ser ni. Det uppstår en speciell stämning när 9 av 10 hunkar är potentiella hångel. Det är något ni heterofiler nog inte kan förstå. Ni behöver ju bara gå ner till Ica för att uppleva detsamma.
Så: Happy Pride!
Leve kärleken.
Etikett: Pride
Clean
Jag är väldigt dålig på att gå på festerna under Pride men idag bestämde jag mig för att gå på Cleanfesten imorgon. Jag är ju, som ni nog förstått, fascinerad av transsexuella damer och Amanda Lepore kommer ju hela vägen från New York för att hälsa på så naturligtvis vill jag se henne. Vad hon ska göra vet jag inte riktigt – sjunga? DJ:a? Vi får se.
Jag köpte biljett idag hursomhelst. Och ser det hela som en chans att klä upp (ner?) mig ordentligt. Eller som min väninna Gucci sa “Jag ser det som en chans att få sminka mig riktigt mycket”.
Yeah! You paint that face, girl.
Uppdatering:
Denkst Du manchmal noch an mich?
Lagom till Sthlm Pride drömmer jag nattetid ljuva drömmar om min fd flickvän. Både vackra och sensuella sådana. Vad ska detta betyda?
Blümchen var också med på ett hörn, vilket gör mig än mer förvirrad.
Vi ses vid Zinkensdamm
Eftersom homofobin frodas, både i Sverige och utomlands, och folk på allvar inte verkar förstå att en människa bara önskar få kära ner sig i en karl/dam, hur han/hon vill, och då ha samma rättigheter som någon Lars-Gunnar och Britt-Marie, har jag nu bestämt mig för att gå på Sthlm Pride i år. Jag övervägde som bekant att resa bort istället eftersom jag inte hade särskilt kul på förra årets festival. I år går jag dock inte dit för att ha kul, utan snarare för att stödja mina ljuva bröder och systrar i fjärran land. Inte så fjärran förresten. Det räcker med Polen, Lettland & CO.
Så – vi ses i parken. Både snyggare, gladare och mer politiska än någonsin.
Attack
Återigen har en prideparad blivit attackerad. Denna gång i Estland.
Det händer i EU-länder, kamrater, det händer överallt.
Och folk undrar varför man deltar i spektaklet. Just därför.