Sinnessjuka tider

Det är märkliga tider vi lever i.
Ett virus härjar och det ställer till det. Minst sagt. Människor blir arbetslösa och kanske till och med hemlösa.
En massa islamister ränner runt på gator och torg. I dessa moderna tider måste vi vara beredda på att bli halshuggna så fort vi går utanför dörren. Orimligt.
De styrande politikerna bara sabbar och förstör och hela EU är ett gigantiskt skämt.

Ett pågående presidentval i ett fjärran land. Media och ”tyckare” hatar och föraktar den ena kandidaten. Dag ut och dag in matas vi med propaganda. Den andra kandidaten är mer eller mindre senil, men detta talas det om med mycket små bokstäver. Att han i tid och otid kallar sin motståndare för ”George” (vilket han ju inte heter) tigs ihjäl.
När en amerikans tidskrift publicerar artiklar som inte är till den av media älskade kandidaten så svarar sociala medier med att helt sonika stänga ner tidskriftens twitterkonto. Förstår ni hur sinnessjukt detta är? Det går inte att tweeta länkarna till artiklarna, ty då blir det ”error” och ”något gick fel”.
Orimligt, sinnessjukt och minst sagt odemokratiskt.

Jag förstår inte hur journalister (eller ”journalister”) står ut med sig själva, så som de förtiger, mörkar och ljuger. Det finns bra och riktiga Journalister också, men de är ta mig tusan inte många.

Ur led är tiden.

Och här sitter en enkel människa och försöker få rätsida på allting.
Det är inte lätt att hålla humöret uppe år 2020.

Det är åtminstone vackert.

Bra kollegor, fin väninna, rens

Helgen kom och gick. Lördagen tillbringade jag på jobbet och hade en väldigt trevlig arbetsdag med två av mina kollegor. Tänk så härligt att trivas på jobbet och med kollegorna!

I fredags var jag på middag hos en god väninna och det råkade vara Rosh haShana – det judiska nyåret – så det passade fint med gott sällskap och väldigt god mat.
Jag har under de senaste två åren lärt känna människor som har kommit att stå mig mycket nära. Man kan inte annat än att känna tacksamhet över att man kan vara helt öppen och ärlig om allt och ingenting, och tänk att man kan prata om Vad Som Helst!
Det värderar jag högt.

Coronahåret växer och just nu ser jag minst sagt oborstad ut. Det är nu det gäller att hålla ut och att försöka att hålla barret på plats. Jag bestämde mig ju för att låta håret växa i och med coronapausen då frisörbesök inte var möjliga.
Den 16:e januari klippte jag mig senast, vill jag minnas.
Jag ska klara ett år!

Hela veckan har det blivit väldigt mycket Madonna; jag har hoppat från album till album och jag har njutit. Vilken fantastisk artist hon är. En riktig trösterska.

Idag söndag har jag rensat. Ja, jag har gått igenom porslin, glas och annat tillbehör och lagt undan sådant som jag aldrig använder, eller som jag får dåliga vibbar av. Detta ska lämnas in för återvinning, eller snarare återanvändning.
Varför ska man ha en ful kaffekopp när man kan diska ur och dricka ur favoritkoppen? Kanske är den fula fin i någon annans ögon. Bort med de fula! Livet är fult nog ändå.

Blake (min hund) sover och när han vaknar blir det långpromenad och därefter ska jag planera nya arbetsveckan och äta ärtsoppa. Och dricka vatten ur ett mycket vackert glas.

Coronavirustestresultat och Hälsans Höst

En hel vecka gick till spillo.
I torsdags var jag ju och testade mig för covid-19, efter att ha börjat känna av en förkylning. Det visade sig handla om en väldigt vanlig och väldigt lätt, liten förkylning men en aning feber, halsont och snuva. I dag kom äntligen testresultatet som ett SMS. Negativt. Äntligen får jag återvända till arbetsplatsen.

Nu kommer jag att undvika människor så gott jag kan, ty jag vill inte bli tvångssjukskriven stup i kvarten. Vi går in i en enorm influensaperiod och om vi då måste sjukskriva och testa oss så fort snoken rinner lite så… Blir det ju en väldigt hackig tillvaro en bra tid framöver.

Vad jag inte förstår är i fall det framgår om jag har antikroppar. Alltsom jag haft smittan vid något tillfälle. Eller hur fungerar det? Framgår det av detta test eller gör man ett annat slags test för att få reda på det?
Jag vet inte jag.

Nu när hösten så sakteliga är här så är det för mig att återigen slå ett slag för HÄLSANS HÖST. Jag minns inte när jag började ”hösthälsa-till-mig”, men det var många år sedan. Tänk! Tänk vad tiden går.

Jag har bestämt mig för att börja promenera till och från jobbet och idag provgick jag och min hund. Jag ville hitta den bästa och smidigaste rutten och det gjorde jag på tillbakavägen. Härligt!
Lite lustigt att det är nästan på metern lika långt hemifrån till jobbet som det var från mitt hem i Stockholm till dåvarande arbetsplatsen. Nästan exakt!
Och då brukade jag ju gå (eller cykla ibland) och jag var i mycket fin form med slank och tilldragande kropp. Den vill jag hemskt gärna ha tillbaka.

Testad!

Som på film!
Jag var och testade mig på ett märkligt ställe i hamnen. På en undanskymd parkering! Jag följde instruktionerna på skyltarna och ringde och anmälde min ankomst. Damen i luren: ”Vad har du på dig? Några kännetecken?”
”Blå jacka och bruna byxor.”
”Vad har du för hårfärg?”
(Jag ville svara: ”Åh, låt mig berätta om mitt fantastiska hår!” men det gjorde jag inte.)
”Det är brunt med några få grå inslag.”

Sedan kom en man och bad mig att ställa mig bakom ett tält. Alla såg ut som rymdgubbar och känslan av att vara på en annan planet förstärktes av den märkliga miljön bestående av övergivna jättelika byggnader.

Snart kom en tös och hämtade mig och testet gick fort. Tösen tryckte upp en pinne i min näsa och vevade runt riktigt ordentligt.
Nu är det bara att vänta på resultatet som ska dröja mellan två och sju dagar.