För snart tre år sedan opererades min rygg (många av er var med på den tiden, men många härliga människor har tillkommit, välkomna) p.g.a. slitage på en ryggkota. Efter den operationen har jag fått må bra fram till för ett par månader sedan, då smärtorna började komma tillbaka. Jag har försökt ignorera det hela men idag kunde jag inte längre.
Skulle till närbutiken (max 200 meter bort) och halvvägs dit var jag tvungen att sätta mig en stund för jag hade så ont och det strålade ner längs benet – och det värsta av allt: benet domnade. Det är värre än smärtorna, för du KAN verkligen inte GÅ, speciellt inte när bägge benen till slut domnar (för så var det förra gången).
Det var så det började då för flera år sedan. Först ”sprang” jag (eller snarare ”haltade” jag) hos en massa olika läkare och allt vad det var under ett års tid och när felet ÄNTLIGEN hittades så sattes jag i operationskö och där ”stod” jag (eller snarare ”satt” jag) i nästan ett års tid. Därefter rehabilitering i ca ett halvår. Jag mådde toppen!
Men mitt i allt det där så hittades det även två artärbråck, aneurysmer, i min hjärna. Så efter ryggen stod jag i en ny kö i nästan ett år. Ena aneurysmen opererades men den andra var för liten så i själva verket ska jag på röntgen om en dryg månad, så då kanske hjärnan ska opereras igen.
Där gick alltså drygt fyra år helt åt helvete. Jag kunde ju inte röra mig på grund av ryggen (aneurysmerna märkte jag ju inte av, men det var psykiskt påfrestande att veta att de var där), så jag blev väldigt isolerad. Hade just fått mitt absoluta drömjobb men det gick ju åt skogen eftersom jag vissa dagar inte ens kunde ta mig upp ur sängen.
Under de där åren kunde jag aldrig planera någonting eftersom jag aldrig visste om jag skulle kunna gå just den dagen.
Och nu har då ryggen/benet börjat spöka igen. Så ska denna rumba börja om på nytt? Ska en enkel man i medelåldern aldrig någonsin få lite f-ing LUGN OCH RO?
Jag har faktiskt hört av ett par personer att det är ovanligt att den här operationen lyckas på första försöket. Tydligen görs den oftast om.
I morgon ska jag till fysioterapeuten, så då framgår det väl om jag kan få hjälp den vägen.
𝐊𝐚̈𝐫𝐚 𝐒𝐤𝐚𝐩𝐚𝐫𝐞, 𝐣𝐚𝐠 𝐛𝐞𝐫 𝐝𝐢𝐠 𝐚𝐭𝐭 𝐠𝐞 𝐦𝐢𝐠 𝐥𝐢𝐭𝐞 𝐥𝐮𝐠𝐧 𝐨𝐜𝐡 𝐫𝐨 𝐢 𝐝𝐞𝐭𝐭𝐚 𝐣𝐨𝐛𝐛𝐢𝐠𝐚 𝐦𝐞𝐧 𝐭𝐢𝐝𝐯𝐢𝐬 𝐯𝐚̈𝐥𝐝𝐢𝐠𝐭 𝐫𝐨𝐥𝐢𝐠𝐚 𝐥𝐢𝐯.
(Småperversa röntgenbilder på skruvarna i min rygg.)