Kategori: Judendom

Comeback och gott nytt judiskt år

Shana Tova!

Jag har några händelserika dagar framför mig.
Först jobb och intressant möte. I eftermiddag ska jag, efter att den senaste veckan ha ’övat’ på utomhusgym, göra comeback på ett ’vanligt’ sådant. Det är en comeback som heter duga då jag inte har besökt ett regelrätt gym sedan 1990 (bortsett från ett studiebesök som slutade med att jag gick därifrån med panikångestattack i kroppen).
Snart har jag en ny date också – och ja, jag har lagt de svenska nordiska männen bakom mig. Det får räcka med en svensk nordisk date per årtionde då svenska nordiska mjäkiga män inte faller mig på läppen (så jävla mycket snack och ingen som helst verkstad). Alltså ska jag dejta den ryska (smarta, intressanta, stiliga) juden. Det känns gott att vara tillbaka på banan.
Vi ska heller inte glömma att fira det judiska nyåret (se inlägg från i fjol: 1 och 2).
Tänk: alla brutna nyårslöften får en andra chans då år 5771 gör entré.
På grund av min strikta diet blir det inget Rosh Hashana-ris i år. Det får räcka med äpplen och honung.

✡ שנה טובה Shana Tova ✡

Gott nytt och supersött år!

Har ni hört något så vackert

Intolerance lies at the core of evil.
Not the intolerance that results from any threat or danger.
But intolerance of another being who dares to exist.
Intolerance without cause. It is so deep within us,
because every human being secretly desires
the entire universe to himself.
Our only way out is to learn compassion without cause.
To care for each other
simply because that ‘other’ exists.
Rabbi Menachem Mendle

Åh, du lyckliga judinna!

De judiska kvinnorna hade (har?) det bra.
Så länge de inte var gifta med sjömän, vill säga.

Judendomen, å sin sida, talade redan på 200-talet om makens plikt att tillfredsställa sin hustru: Varje dag om han är så rik att han inte behöver jobba, men bara en gång i halvåret för en sjöman.

Intressant om religion och sex i dagens SvD.

”Galet”, säger någon. ”Fantastiskt”, säger jag.

Idag var jag med om något religiöst igen och hade jag inte varit en öppensinnad människa så hade jag nog varit en smula rädd vid det här laget. Ni minns kanske hur jag för några månader sedan såg menoror överallt (läs här och här och här) – dagens händelse var ännu större, starkare och jag fylldes av en underbar känsla och mina ögon fuktades. Jag ska inte berätta mer om det eftersom det är mycket privat, men om ni visste vad det var som rörde sig i mina tankar när detta inträffade så tro mig – ni skulle förstå.
Mycket kortfattat ser jag så här på saken: i hela mitt liv har jag varit en sökare. Ingenting har jag funnit… Förrän jag slutade söka och helt sonika öppnade en dörr och sa att jag var öppen för nya intryck. Då small det till.