Det tog 75 dagar för mig att känna mig stark nog för att gå in på jordbruksverkets hemsida för att anmäla att min älskade Blake har lämnat jordelivet.
Saknaden kommer över mig i vågor och jag pratar med honom varje dag. ”God morgon, Blake”, ”Jag ska gå ut en sväng men kommer strax tillbaka” o.s.v. Har ännu inte hittat rätt urna så hans aska finns i en ful kartong bredvid sängen.
Jag kan inte leva utan hund. Jag KAN inte. Jag vet inte hur man gör.
I helgen ska jag vara kattvakt och nästa vecka kommer min lånehund igen.
Och snart ska jag skriva ett längre inlägg om min älskade Blake Carrington.
En kommentar till “75 dagar av sorg”