Det händer till slut.
Du vaknar en morgon och du helt enkelt bara vet vad du måste göra.
Det hände exempelvis i somras då jag bestämde mig för att lämna Stockholm och Sverige.
Nu var det så klart inte ett beslut som kom som en blixt från den heligaste av himlar, utan innan beslutet till slut var fattat så hade jag tänkt på det under en väldigt lång tid.
Nu har det hänt igen.
Jag vaknade i morse och visste att jag var tvungen att säga upp mig från ett jobb som inte längre ger mig annat än ångest och huvudvärk.
Jag måste få arbeta med någonting som faktiskt betyder något.
Med någonting som ger mig något och som samtidigt ger någon annan något.
Ekonomiskt klarar jag mig ett tag, så jag hoppar nu.
*Tar ett skutt ut i det okända*