Uttråkad – bra!

Jag är uttråkade – och det är ett bra tecken.
Det betyder ju så klart att jag inte längre bara vill ligga och gömma mig för världen.

Helgen har för övrigt varit väldigt ensam.
Jag har storstädat – det behövdes verkligen – och tvättat (tvättmaskinen ger konstiga ljud ifrån sig!) och jobbat en del.

Har inte umgåtts med några andra än hundarna – de må vara små på jorden men de är stora i livet.

Igår lagade jag denna fantastiska rätt och drack detta till.

Kollade Melodifestivalen och blev mycket förtjust i samen Jon Henrik Fjällgren.

Härliga kollegor

Nu när jag – efter att de senaste 21 åren ha jobbat betydligt mer än heltid – endast arbetar halvtid, så gör jag det oftast hemifrån.
Men en dag i veckan så tar jag mig till kontoret och det är så skönt att träffa de rara kollegorna.

Jag är ju ingen supersocial person, men det är lätt hänt att en blir lite isolerad när en spenderar större delen av sin tid i hemmet.

Så jag ser fram emot den där arbetsdagen varje vecka.
Nästan så att jag inte vill gå hem när jobbet är avklarat.

Familj

Nyligen fick jag nog av det mesta och packade en väska, tog hundarna under armen och satte oss på ett tåg mot sydväst.

Dit där jag växte upp.
Där jag blev jag.
Där min bror ligger begravd.

Hälsade på min brors änka + min brorson.
Jag bara var i en dryg vecka.

Det är verkligen skönt, det här med familjen.
En kan faktiskt ’bara vara’.

En måste så att säga inte säga så mycket.
Inte förklara sig.
Det är kanske just det: en måste inte FÖRKLARA sig.

”Jag mår lite dåligt – snälla ta hand om mig.”
”OK.”

Det är FAMILJ för mig.

När ingen ser

I lördags började det svida lite i själen.
Jag och hundarna var ute på långpromenad längs elljusspåret och jag kom att tänka på när jag ex-maken var just där för första gången. Hösten 2011.

Det sved som sagt lite.

Idag brast det och jag insåg att jag inte riktigt sörjt mitt kraschade äktenskap.
Jag har snarare lagt tankar och känslor på hyllan med vetskapen om att skulle jag släppa fram dem så skulle det göra så förbannat ont.

Men jag måste känna lite nu.
Jag måste tillåta mig själv att inte vara på topp.
Sörja. Gråta. Tänka. Hulka.

Känna.

Jag måste nog ha en sån där patetisk kväll då jag tittar på gamla foton och hulkar ut min sorg.
När ingen ser.

Madonna: Rebel Heart

Madonnas trettonde album nu.
Rebel Heart är en trasslig historia. Läckta låtar. Utgivning av standardversion, deluxe-  samt superdeluxe-version.

Standardversionen innehåller inte ens titelspåret. Således lär deluxe egentligen vara standard, medan standard i själva verket är budget.

Eller nåt. Hursomhelst. 25 bitar på superdeluxe-utgåvan. Här är mina tankar kring färdiga låtar och läckta demos.

Standardversion

01. Living For Love 5/5
Demon mal i mitt tycke på lite mer. Kanske känns den även lite mer… funkig. Lite mörkare. Albumversionen känns mer polerad och rak och jag gillar den bättre. Läste någonstans att det gjordes en massa olika versioner av denna dänga, men att man till slut valde den elektroniska versionen. Bra val.
02. Devil Pray 5/5
Ingen större skillnad mellan demo och albumversion (även om demons atmosfäriska intro har slopats). Den senare endast mer tillrättalagd och ’färdigproducerad’. Älskar denna låt! Toppentext!
03. Ghosttown 5/5
Har inte hört någon demoversion av denna finemangfina ballad. Fantastisk kärleksdänga.
04. Unapologetic Bitch 4/5
Ace of Base-vibbar. Svängigt och gôtt. Återigen ingen större skillnad mellan demo och färdig dänga.
05. Illuminati 3/5
Inte alls dålig, men i sammanhanget ganska ”svårtillgänglig”. Demo oslipad slutversion. Illuminati är för Rebel Heart vad Sanctuary var för Bedtime Stories (1994). Intressant text, måste jag säga.
06. Bitch I’m Madonna (feat. Nicki Minaj) 4/5
Ingen större skillnad mellan demo och slutprodukt, förutom då att Nicki Minaj dyker upp i albumversionen. Ja, en ’barnslig’ låt, men den svänger på ett hysteriskt sätt och den är rätt kul. Fest rakt upp och ner. Bara KUL!
07. Hold Tight 5/5
Demon är bra. Albumversionen hade platsat på Ray of Light. Underbar låt och underbar text. Mycket romantik på detta album… ”Moget och värdigt” som det brukar heta.
08. Joan of Arc 5/5
Först har vi en lugn, finstämd ballad i demon. I albumversionen pumpas beatet upp. Jag gillar båda utgångarna. Full fcuking femma till båda. Fin text, fin melodi.
09. Iconic (feat. Chance The Rapper & Mike Tyson) 5/5
En svår bit. Töntig men på något vis svängig.
Demon är bättre på grund av att jag h a t a r rap och rap finns med i albumversionen.
Dock är den så klart bättre producerad och på andra sätt festligare.
Nej, detta blev svårt. Jag höjer nog till en fyra ändå. En svag fyra. Gillar arenapop-känslan. Nej, när jag har läst den upplyftande texten så höjer jag till en femma. Rap eller ej.
10. HeartBreakCity 5/5
En omedelbar favorit. Jag älskar – och har alltid älskat – Madonnas sorgsna ballader. Då kommer hennes röst (faktiskt!) till sin rätt. Albumversionen är lite mer ’spännande’ än den väldigt ’raka’ demon. Stort fett plus för fet fcuking gospelkör.
11. Body Shop 2/5
Demon plonkar på. Känns av någon anledning väldigt ’Britney 2003’. Albumversionen är något festligare. Men nja. En tvåa.
12. Holy Water 3/5
OK, det här gillade jag först inte alls. Fruktansvärt barnsligt. Madonna porrsjunger med barnslig stämma. Skulle vilja höra denna i instrumental skrud. Jag gillar nämligen produktionen väldigt mycket. Samplingen av Vogue är ju lite festlig också.
13. Inside Out 5/5
Demon känns som att den befinner sig i gränslandet mellan Ray of Light och Music. Med en liten tesked American Life.
Albumversionen är bättre. Mer polerad. Mer blippbloppig. En fin melodi och en otroligt fin kärlekstext. En fet favorit.
14. Wash All Over Me 4/5
Demon känns verkligen som en demo. Lite billig alltså. Men poppig och svängig.
Albumversionen är helt annorlunda. En lugn och finstämd sak. Osäker på vilken jag egentligen föredrar. Funkar i båda fallen.


Deluxe

15. Best Night 3/5
Ingen större skillnad mellan demo och album. Känns 90-tal. Känns som en sån där seg Janet Jackson-låt. En sån där låt där hon plötsligt ”får orgasm” mitt i mikrofonen. Växer dock, och jag gillar flirten med Justify My Love (wanting, waiting, for you).
16. Veni Vedi Vici (feat. Nas) 4/5
Den här är rätt skön. Malande på något vis. OK, rapperiet klarar farbror sig utan. Finner det idiotiskt att nån man väser nåt ointelligent i bakgrunden. Men Madonnas text, med referenser till damens musikaliska historia, är ganska briljant! Bara det höjer från 3 till 4.
17. S.E.X. 2/5
Alltså. Denna dänga är barnslig. Väldigt barnslig. Men den svänger ju en aning. Ganska märkligt att denna bit hamnade ens på deluxe-utgåvan.
18. Messiah 4/5
Finstämd piano- och stråklåt. Ännu en vacker kärlekstext.
19. Rebel Heart 4/5
Här kommer en stor besvikelse. Den underbara, poppiga, elektroniska demon har förvandlats till en akustisk sak.
Inte dålig, men jag ÄLSKAR verkligen demoversionen.


Super Deluxe

20. Beautiful Scars 4/5
Trevlig text, men demon är lite high school-film. Albumversionen betydligt bättre.
21. Queen 4/5
En soft låt med ett lite oväntat arrangemang.
22. Borrowed Time 5/5
En omedelbar favorit. Gitarrig midtempogrej. Kärleksfullt och fint. Otroligt fint. Otroligt bra text.
23. Graffiti Heart 3/5
Fin och fiffig text. Lite för mycket high school-känsla.
24. Autotune Baby 1/5
Förmodligen det värsta som någonsin givits ut i Madonnas namn. Bebisskrik + autotune (!). SLUTA.
25. Addicted 4/5
Gillar den här. Demon kändes som en låt som skulle ligga först på ett album – inte sist på en superdeluxe-utgåva.